I livet och på bilden.
Ibland blir det lite suddigt i konturerna.
Rent allmänt sådär.
Tror att det är lätt hänt när en får barn t.ex. Att fokus riktas enbart till den där lilla lilla individen, som sig bör, ska tilläggas. Och sedan blir det så småningom två, sånadär små.
Och när en sedan plötsligt ser sin spegelbild, låt säga efter ett par år av total fokus på två små. Och tänker; Det DÄR kan väl ändå inte vara jag ?
I "bekväma" snarare än snygga kläder, diverse kilo plus, slitet hår ständigt uppsatt för enkelhetens skull.
Och osminkad. Såklart.
Det var väl inte hon som blev gravid där för runt fem år sen ? Så såg hon då rakt inte ut!
Och när en sedan börjar fundera på vem Elin egentligen är, förutom mor till två små, och liksom inte hittar något riktigt bra svar. Det är då det brister lite.
Och det gjorde det för mig, som säkert för många andra.
Och länga höll jag tyst, eftersom jag skämdes att gå runt och må dåligt.
Nu har jag rest mig igen. Jag har återupptagit skrivandet, med lite mer självförtroende i bagaget. Därav nya bloggen.
Jag har återinfört musiken, som jag aldrig klarade mer än fem minuter utan förr. Efter många månader i tystnad, undantag för det de två små valt att lyssna på ( Eric Saade & Sean Banan)
Små fragment till Elin-pusslet. Som gör att det kanske blir färdiglagt en vacker dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar