In i skogen

För övrigt en låt av Sagor & Swing.
Dags för storepöjk med feber och huvudvärk. Imorgon vabbar pappan. Själv ska jag på en intressant föreläsning genom jobbet.
Har umgåtts med Blakkur på långtur runt bygden. Han bar sig fint i tölten från början men blev lång och låg mot slutet. Då var väl krafterna slut helt enkelt. Vi gick förbi hemma och pallade äpplen. Nöjd häst.
Ikväll åt vi sörmländskt vildsvin på afrikanskt vis. Så gott, så gott. Jag åt och åt och åt. Och är nu sådär *nejmendraåtskogen-mätt* som man bara blir vid enstaka tillfällen.

tuffa tider

Sjuklig liten B2. Verkligen sjuk. Förskolebaciller tar ingen hänsyn. De bryr sig inte att de kommer med sämsta möjliga planering.
Att det är dåligt med folk på jobbet.
Eller att det endast är 12 dagar kvar till det där loppet.
Eller högen med smutstvätt, smulorna på köksgolvet eller att det skulle behöva storhandlas.
Allt får läggas på hyllan. Bacillerna är här.
De lämnar ingen tid till något annat, än sova i soffan framför tecknad film.

Huruvida det finns uppkoppling i himlen eller ej

Lördag förmiddag. En femåring som konstaterar att han nog inte är så bra på det där med att städa sitt rum. En tvååring som sover bort föregångna förskoleveckans alla bestyr. Sover bort lite trotsålder.
Ett pling i telefonen påminner mig att fira min vän. Hon fyller 31. Eller skulle ha fyllt rättare sagt.
Jag skriver ett meddelande på fejjan, utifall att hon har uppkoppling i sin himmel.
Sedan biter jag ihop ett tag, städar sovrummet och sorterar strumpor. Somnar en stund och när jag vaknar kommer de förbannade tårarna igen.
Som hjälper ingenting alls.

mer än minst 6000 ord

nångång i augusti

Sorg är ett heltidsarbete. Den följer som en skugga vart jag än går.
Och där någonstans mitt i all ilska och frustration och död så pågår ju livet som mest.
Allt riggat för Femårskalas imorgon, golvläggning precis avslutat, sista srmesterdagen imorgon. Och jag känner att jag har verkligen ingen tid över för att vara ledsen och bitter just nu.

fuck cancer

Har just fått besked om att jag förlorat en fin vän i kampen mot cancer.
En historia som fick ett mycket dåligt slut. För inget gott kommer ur att en så ung tjej, som kämpat så, går bort.
Och att en liten pojke, yngre än min minsting, förlorar sin mamma.
Det känns så orättvist och det känns så tungt.

Det var ju inte såhär det skulle sluta!!

en vecka passerad

Åter på hemmaplan efter en rekreationshelg i lugnets Jämtland. Som balsam för själen! Många uppfiskade abborrar har det blivit, och nästan lika många båtturer på spegelblank sjö.  Nu väntar sista semesterveckan på hemmaplan, kontrollfreaket ska försöka ta dagen som den kommer och avsluta med femåringens första egna kalas på Söndag! Betydligt gladare Elin nu, med tanke på mitt senaste griniga inlägg.