Vi hamnade på en okänd stig mitt i skogen och var ju bara tvungen att se vart den tog vägen. Konstigt att jag inte ser några hovspår tänkte jag. Mindre konstigt tänkte jag sen när stigen visade sig vara till stora delar helt under vatten. Men Blakkur är en sån häst som bara går oavsett om marken ger vika. Tur var väl det. Vi kom fram på andra sidan iallafall.
flurvere!







