Har börjat acceptera och nästintill gilla vår enorma perennrabatt.
Som en äng är den, och jag har spenderat två år på att aktivt hata den. Allt växer lite hursomhelst och varje dag kan en hitta något nytt som slagit ut. Sänker man garden lite så är det en trevlig rabatt. Och det är väl det jag behöver göra lite. På alla sätt och vis.
Jag håller nu på att markera ut vad som är vad, vad som ska sparas och flyttas till en annan del av trädgården.
Perennrabatten lever på lånad tid nämnligen. Starkt hotad av grunddränering, utbyggnad och sambons bärsärkagång med trimmern.
I Torsdags fyllde jag år. Då fick jag ett parasoll. Under det hittar ni mig. När jag tittar på mina blommor och lyssnar till humlorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar