Ett barns stilla önskan

Inte ofta någon, då särskilt inte mina barn, ber mig virka något åt dem.
Därför blev jag ju självklart jätteglad när B1 efterfrågade ett par virkade tofflor.

- Mamma, kan du garna* ett par tossor åt mig?
-Jamenvisst självklart!!
-BRA! De ska vara prickiga, rosa och vita prickar. Med rosett, öron och klackskor!!!

ehum, kanske inte kan infria riktigt alla hans önskningar känner jag. Men har köpt ett regnbågsfärgat garn och får väl svinga med trollspöt/virknålen och hoppas på ett mirakel.

(*garna- jättebra ord som b1 uppfunnit. samlingsord för alla former av handarbete som innefattar garn)

innan sommaren blir oktober

Vi passade på att fjällvandra idag. För är man två resp. fem år kan den närliggande rullstensåsen mycket väl förvandlas till ett fjäll. Ja varför inte ett jättebrant berg rentav. Och är man en 30+ mamma och gärna ska bära en tvååring som plötsligt "inte kan gå mera" uppför branten, så har en inte heller särskilt svårt att leva sig in i den fantasin.

Men vi gillar ju hösten. Det gör vi verkligen. 

ingen fara

-Vad har du i håret B1? Gröt?
- Men Mamma! Ta det lugnt, det är bara LIM!!!

Aha. nä men dåså. Bara lite lim i lockarna! Ingen fara alltså!

håhå jaja

Livet snurrar på. Kan ju inte påstå att jag bloggat ihjäl mig på senaste tiden.
Fast nu vill jag skriva. Och rita. Och virka.
Så jag antar att allt är bra, överlag. Förutom att jag skulle behöva fler timmar på dygnet. En liten detalj liksom.
Jag har kommit fram till att det är lite som skomakarens barn, ungefär. Det är mycket roligare att virka till alla andra. Än till sig själv. Kom på det när jag frös om fötterna häromdagen. Har nog gett bort i princip allt jag gjort. Utom möjligen det som blivit misslyckat då.

En mössa är iallafall klar. Till migsjälv. Inspiration till den hittade jag hos kungen&majkis i vanlig ordning och länk till mönstret finns där.
Och så en bild på döskallesjalen som ju faktiskt också är klar. Sedan i våras nångång. Även den hittad på ovanstående blogg, och tror även hon är skaparen till orginalmönstret.

Nu funderar jag på vad nästa projekt ska bli. Det är ju väldigt nice med projekt som inte tar så lång tid. Så ja, vi får se. Så länge håller jag mig till pinterest och letar inspiration där.

In i skogen

För övrigt en låt av Sagor & Swing.
Dags för storepöjk med feber och huvudvärk. Imorgon vabbar pappan. Själv ska jag på en intressant föreläsning genom jobbet.
Har umgåtts med Blakkur på långtur runt bygden. Han bar sig fint i tölten från början men blev lång och låg mot slutet. Då var väl krafterna slut helt enkelt. Vi gick förbi hemma och pallade äpplen. Nöjd häst.
Ikväll åt vi sörmländskt vildsvin på afrikanskt vis. Så gott, så gott. Jag åt och åt och åt. Och är nu sådär *nejmendraåtskogen-mätt* som man bara blir vid enstaka tillfällen.

tuffa tider

Sjuklig liten B2. Verkligen sjuk. Förskolebaciller tar ingen hänsyn. De bryr sig inte att de kommer med sämsta möjliga planering.
Att det är dåligt med folk på jobbet.
Eller att det endast är 12 dagar kvar till det där loppet.
Eller högen med smutstvätt, smulorna på köksgolvet eller att det skulle behöva storhandlas.
Allt får läggas på hyllan. Bacillerna är här.
De lämnar ingen tid till något annat, än sova i soffan framför tecknad film.

Huruvida det finns uppkoppling i himlen eller ej

Lördag förmiddag. En femåring som konstaterar att han nog inte är så bra på det där med att städa sitt rum. En tvååring som sover bort föregångna förskoleveckans alla bestyr. Sover bort lite trotsålder.
Ett pling i telefonen påminner mig att fira min vän. Hon fyller 31. Eller skulle ha fyllt rättare sagt.
Jag skriver ett meddelande på fejjan, utifall att hon har uppkoppling i sin himmel.
Sedan biter jag ihop ett tag, städar sovrummet och sorterar strumpor. Somnar en stund och när jag vaknar kommer de förbannade tårarna igen.
Som hjälper ingenting alls.