#345 Vem där ? (31/365)

Vad är det för filur som lurar bakom tulpanbladen ?

#117 Innanför (30/365)

#315 Triss (29/365)

#340 Vacker (28/365)

Egentligen en julgranskula.

Men jag är så förtjust i den med sina snirkliga detaljer, glitter och pärlor.

Så den får stanna kvar, i typ ett halvår till.

#Seldon , Eget tema (27/365)

På ständigt uppdrag är han, arbetshästen i seldon. 

Kanske kör han hö eller timmer.

Just idag är han fotomodell.

Hästen är i miniatyr (nähe..) ca 7 cm i mankhöjd.

 Konstnären är min morfar!

Fokus ligger på seldonet.

#335 Utbränd (26/365)

Ett gäng utbrända tulpaner.

Eller vad ska vi tro, 

räcker det med att snitta om dessa och sätta i nytt vatten ;)

#232 På plats (25/365)

På sekretären står nu den gamla radion på plats.

Lite som att den aldrig gjort annat.

Nu är hon arg igen. ( varning LÅNGT inlägg )

Läser aftonbladets sk. Granskning av äldrevårdrn och mår lite illa. Ingen oväntad kombination visserligen.
Mycket pga att mycket av det som skrivs känns ganska subjektivt och onyanserat.
Aftonbladet har bestämt sig för att svartmåla en hel yrkeskategori. Främst en skribent verkar ha gett sig 17 på detta. Britt Peruzzi heter hon.
Peruzzi skriver om en anhörigs sista tid på äldreboende. Och en rad olyckliga händelser som inträffat under denna tid. Jag försvarar  inte händelserna på något sätt. Jag har kanske misstolkat henne. Vem vet!

Jag är bara så JÄVLA TRÖTT. På att ständigt höra hur otroligt skitochpiss-dålig ( ursäkta uttrycket) Sveriges äldrevård målas upp i media. SÅ TRÖTT på att höra hur inkompetent personalen är. Personalen som hotar och kränker. Som saknar all form av empati. Som misshandlar. Som inte bryr sig!


För jag känner liksom inte igen mig.
Jag har inte träffat på dessa rentav onda, obrydda människor som tycks driva runt och förpesta tillvaron för varje pensionär på vartenda äldreboende enligt denna fantastiska, härliga, framförallt källkritiska kvällsblaska. 
Trots 10 år i yrket och några olika boenden och avdelningar på nacken. Jag har inte träffat på de där som det skrivs om.
Fel folk på fel plats finns på alla ställen. De som är mer eller mindre lämpliga för jobbet. Så är det med allt.
 Men tro mig - det finns ingen person som plötsligt bestämmer sig för att hämnas på mänskligheten genom att gå en undersköterska-utbildning.
 " Ok, vad ska jag välja? Diktator eller USKA? USKA!"

Jag har inte heller träffat på de där uppgivna cheferna Peruzzi skriver om. 

För varje rapport om EN misskötsel finns det tusen och åter tusen undersköterskor och vårdbiträden som sliter röven av sig för att göra livet för de gamla BRA.

De som bakar kakor MED dem, torkar tårar, tröstar, lugnar, roar, sjunger med/för, läser tidning ( inte aftonbladet hoppas jag bara) ger medicin, går luciatåg,  matar, lugnar lite till, lägger om sår, tar på eller av ett par stödstrumpor, pratar med dialekt för att de VET att det gillar den gamla, steker ett hjärtformat ägg, stryker gardiner, håller hand, tar emot en smäll, lyssnar på samma historier om och om igen alltid lika intresserat, promenerar med, bokar färdtjänst, får skäll, ringer anhöriga, dokumenterar, tar med husdjuren till jobbet för att ge de gamla en glädjestund, städar, sätter på mjuka tofflor, diskar, lagar mat, rullar hår, skojar med, hjälper till med dusch och hygien, blir hotad med hammare, och spenderar 20 minuter övertid på att försöka lirka i medicin till en som inte vill ha det.

"Vissa tragedier är oundvikliga - oavsett bemanning, kunskap och empati.

Med det sagt, låt oss koncentrera oss på de brister som ligger bakom, inte alla tragedier men säkert ett flertal där demens­sjukas aggression anges som problemet.

Det är en hjärtlös lögn."

-Britt Peruzzi

Nu är det ju visserligen vanligt att många demenssjukdomar medför aggressivitet, och att påstå något annat är missvisande. Bråk kan uppstå även om personalen har försökt "macha" ihop de boende i matsalen.

 Och även dementa har ju rätt att röra sig fritt på ett boende. Och vissa går fel även fast det finns namnskyltar på dörrarna. Även om de kanske inte är just i furu som Peruzzi nu anser att de ska vara. Och ibland träffar de på varandra i korridoren! Och det är inte allid personalen kan vandra runt i korridorerna med dem, för då är vi inga undersköterskor eller vårdbiträden längre. Då är vi personliga assistenter. 

Allt är inte svart eller vitt! Det finns gråskalor även inom demensvården. Vi kan bli bättre men situationen på SVeriges äldreboenden är långtifrån så dålig som den framställs!

"Min egen mormor blev ibland så arg att personalen tydligen kände sig tvingade att skriva in det i journalen. Likaså att hon kallade vissa utvalda av dem för idioter."

- Peruzzi

Kanske för att aggressivitet SKA dokumenteras. 

Och att bli kallad för idiot av en demenssjuk hörs knappast till ovanligheten. Det räcker med att försöka övertyga någon som bytt om till pyjamas att klockan faktiskt ÄR 13:15 mitt på blanka dagen. 

Däremot tycker jag det är ganska oproffsigt att skriva som Peruzzi gör när denna artikel läses av humdratusentals, som nu kommer tolka det som att VISSA UTVALDA just är - idioter.

Och stackars dessa VISSA UTVALDA efter din artikel nu Peruzzi - deras självkänsla ligger nog inte på topp just nu!

Min egen mormor blev också dement. Och sista tiden aggressiv. Ingen sida jag sett från henne innan. Det är dock min övertygelse att hennes aggressivitet till 100% berodde på hennes sjukdom. Inte på personalen på det korttidsboende hon spenderade sina sista veckor i livet.

Sedan gjorde jag ju även misstaget att gå in och läsa bland kommentarerna. Och där härjade smockor från folk i allmänhet som Bara bestämt sig för att vården är crap, utan att ha större insikt i hur det faktiskt fungerar.  Någon skrev om att det inte finns något system för att hålla koll på eventuell undernäring bland de äldre.
Det gör det emellertid visst. Senior Alert kallas det och jag skulle tro att samtliga Sveriges kommuner arbetar efter det. 
En annan gapar om blöjvägningar som ett satans påfund. Utan att veta att detta är en metod för att kunna se att de som behöver har det skydd de ska ha. 
En tredje efterlyser vårdpersonsl i debatten, varför har inte de något att säga.
Tystnadsplikt blir mitt svar.

Och vem kan klandra dem. För de läser tidningarna. Och det är såhär vården framställs.

Som fd. undersköterska på ett äldreboende. Jag tyckte jag gjorde ett bra jobb. Mina boende tyckte jag gjorde ett bra jobb. Min chef tyckte jag gjorde ett bra jobb. Mina kollegor tyckte jag gjorde ett bra jobb.

Media tyckte jag gjorde ett värdelöst jobb.

I rest my case.

Nu har jag bytt yrkesinriktning visserligen, men hjärtat kommer alltid klappa lite för äldrevården ändå!

Så. Nu har jag rutit klart. 

#356 Yta (24/365)

Miljoners småsmåsmå vener och artärer under rosenbladets yta.

Kan man tänka.

TREVLIG HELG !!!

Just nu

Denna dagen, ett liv.
Det ena barnet kastade samtliga frammeliggande tröjor i sopkorgen. Bland bananskal, kaffesump och blöjor. 
-Ordning och reda- pengar på Freda, tyckte jag mig höra honom mumla på sitt 1,5-åringsspråk.
Det andra barnet hade räknat ut att endast flickor har "sånahära" *pekar på sina ögonfransar* och krävde att saxen skulle plockas fram. För här skulle det OMEDELBART klippas bort ögonfransar.
 Det spelade ingen roll att pappan hade ögonfransar. Eller lillebror. Eller tillomed hunden. Tillslut ringde vi farmor. Som fick garantera att även pojkar har ögonfransar. Och hästar, hundar, katter och rådjur också. Och apor.
Han släppte ämnet för stunden iallafall.
Själv genomlider jag bihåleinflammation för femtielfte gången denna vinter.
Och väntar på bättre tider. Typ imorgon.
Fredag!

#275 snötyngd (23/365)

#17 Beroende (22/365)

Slut på batteri i både kropp, själ och kamera.
Dagens bild blir således en tagen med mobilen.
Temat är beroende, vilket jag är. Både av drycken och vackraste porslinet!

#120 Installation (21/365)

För er som läste mitt hemlighetsfulla inlägg om papperspysslet häromdagen. Här är vad det slutligen blev.

En mindre konst-installation i vardagsrummets tråkigaste hörn. 

Föredetta Tråkigaste hörn menar jag.

Nu är det ett roligt hörn. 

Inspirationen hittade jag hos Fröken Fräken.

#186 Minnen (20/365)

Farmors gamla silverskedar var alldeles för fina för att ligga i en kökslåda och glömmas bort tyckte jag. 

De används sällan till varken mat eller dryck heller. Därför står de nu på köksbänken och agerar stilleben i en genomskinlig burk. Burken har jag klätt med ett spetsband jag ärvt efter min nyligen framlidna mormor, tror hon använde det som gardinomtag.

Skålen av pressglas som står brevid är även det arvegods efter mormor.

Mycket minnen på en bild med andra ord.

( Tanken från början var ett annat tema, jag hade därför fokuserat på spetsbandet. Men ändrade mig allteftersom jag hittade Minnen-temat i den ursprungliga tema-listan.

Jag stör mig lite på att denna bild blev lite sned, försökte raka upp den i CS5 men det såg nästan ännu konstigare ut. Nåväl jag bjuder på det. Måndagsexemplar inom fotovärlden )

Och ett Stort TACK till alla er som tar er tid att kommentera mina bilder och övriga inlägg. Jag blir så glad för var och en !

#90 Hatt (19/365)

Hatt som hatt...

Papperspyssel

Papperspyssel före stundande helgjobb.
Väldans kul med annat knåpande än det vanliga. Men det gav mersmak. Snart viker vi figurer, jag och b1, som de värsta av japaner.
Dessvärre blev det även fasligt rörigt.
Menmen, kreativitet föder kaos.
Vad det blev får ni se later on...

#49 Felplacerat (18/365)

I väntan på bättre tider.

ett inlägg mellan alla andra.

Ett inlägg utanför fotoutmaningen.  Det var ju ett tag sen. Skrivarambitionen är inte på topp just nu. Kreativiteten kommer ut på annat sätt. Just nu är det mycket pyssel, virkning och fotograferarande.
Och ständiga konflikter med lillebror här hemma. Som tar ut sin rätt senare då även mamman i huset somnar ovaggad 19:30.
Trivs iallafall utomordentligt på mitt nya jobb, det är en skön känsla.

Smygbild på b2 som efter 25 minuters mycket (MYCKET!) högljudda protester slutligen somnat mitt på parkettgolvet. Och det utan vare sig napp eller nalle.

#88 Guldkant (17/365)

Kommer man som Pippiflax på middag hos oss,

blir man serverad på porslin med Guldkant!

#299 Syskon (16/365)

Två syskon.

Två personligheter.

Två viljor.

En påväg ner. 

En påväg upp.

#196 Mössa (15/365)

#333 Uppvärmning (14/365)

Uppvärmning/Upptining pågår....

#330 Uppradade (13/365)

Skulle inte vilja stöta på detta gäng i en mörk gränd!

#301 Sötsugen (12/365)

#337 Utnött (11/365)

Så hände det.

Det som absolut inte fick hända,

#6 Armband (10/365)

Inget blingbling i världen kan väl mäta sig mot ett med orangea hästar ?

:- "Grattis på fölsedan Mamma, här får du ett armband!"

Och vem har sagt att man inte kan ha födelsedag i Januari, trots att man är född i maj ?

#143 Kotte (9/365)

Har man små barn i huset kan det hända att man får in lite oväntade buketter ibland.

Och jag säger som Tim Gunn - Make it work!

( vi kan ju låtsas att det var barnen som plockade in den iallafall.... ähum.. )

#240 Ren (8/365)

Och vad gjorde vi mer då, med Rudolf-stackarn, efter att vi slaktat, hängt, friterat och flått honom.
Jo vi bad en woodohäxa förkrympa hans skalle, sen tog vi hans horn och smyckade vårt hus.
Eller så köpte jag dem i en inredningsbutik, snidade i trä.
Only God knows!

#306 Tidsfördriv (7/365)

Tidsfördriv/beroende/hobby/kärlek.
Kärt barn har många namn. Virkning är nog bland mina största hobbys/intressen.
Det som på bilden kanske mest ser ut som en garnhärva är i själva verket en sjal av kärleksknutar jag påbörjade igårkväll. Kärleksknutar är för mig en helt ny teknik, och det är ju alltid kul när man kan lära sig något nytt.
Det tog mig en " Sune i Grekland"-film (f.ö sjukt rolig film som alla bör se! Stora som små. Jag och M såg den flera timmar efter att barnen börjat snarka)  att göra klart halva.

Fotat med :
Nikon D80,
Objektiv AF-S NIKKOR 18-55,
Inställning Manuell
ISO:400
1/6 F5

Nä nu

Uppochnervänt klimat och nazister på våra gator, men det är inte förrän M kommer hem och på eget initiativ har  inhandlat avokado, gojibär och sojamjölk som jag blir orolig på riktigt!
Vart ska detta år sluta???

Just det

#166 Logga (6/365)

#122 Instrument (5/365)

Huvudet på den fiol min morfar snidade ihop när han var 12.

Imponerande arbete måste jag säga!

Den hänger nu på hedersplats hos oss.

Jo man tackar

Med risk för att verka tjatig, men ibland är det lite som att jag måste nypa mig i armen när jag tänker på att jag faktiskt fick det där jobbet jag sökte.
På kvällen efter beskedet firade vi med champagne,  och idag köpte jag present till migsjälv. En present för alla år av slit som på ett eller annat sätt lett till där jag är just idag.
Hudvårdsprodukter och badprodukter från Maria Åkerberg.
Inga tillsatser och det gillar jag och min allergisk-mot-alla-kemiska-tillsatser-hud. Dessutom doftar de wunderbahr.
Och nej, jag har inte betalt för att skriva det här, men skulle DU, Maria Åkerberg, vara intresserad av ett samarbete så är jag inte heeelt omöjlig. Ehumm...

#259 Skinn (4/365)

Tomtarna undanstökade.
Och Rudolf sliced, diced, fried and hung.
Stackarn!

Pysslad duk

Vid utstädandet efter min framlidna mormor såg jag till att samla på mig en del små spetsdukar. En och en kommer de inte till användning hos oss, min tanke var istället att på något sätt sy ihop dem till en större duk, inspirerad av en bild jag sett på pinterest.
Tror det kan bli bra.
(På bilden endast utlagda efter en ide i mitt huvud, förlåt för mobilbild)

bring it on

Kommentarfunktionen fixad igen. Nu blir det lättare att kommentera.
Hoppas jag......

#18 Besked (3/365)

Bra Besked.

Idag skrev jag under papper på min nya fasta fantastiska anställning.

#291 strålande (2/365)

Inlägg nr 2 till fotoutmaningen.

Några strålande stjärnor i en glaslykta.

Halvnöjd med bilden. 

Det år inte helt ypperligt fotomässigt att bo på dessa breddgrader såhär års.

Imorgon är jag ledig, då kanske även jag hinner fota i dagsljus.

På återseende!

Nja

Nån vidare årskrönika tänker jag nog inte bjuda er på dessvärre. Men det hände ju en hel del under det gågna året.
2013 blev för mig, som så många andra ett ganska turbulent år. På många olika plan.
Enligt MAYA-kalendern ( den så omtalade)skulle 2012 innebära uppbrott, och 2013 är starten på en förändrad världsbild. Och en egen tolkning även ökad förståelse, nu är det ju några månader sedan jag gjorde den tolkningen så riktig hur jag tänkte minns jag inte riktigt.
Jag hoppas jag har rätt. Världen behöver mer förståelse.
 En ny tid väntar.

#151 Kvarglömd (1/365)

Då var fotoutmaningen igång.
Och inget minner längre här hemma om gårdagens fest, förutom några kvarglömda kex!
Kvarglömd blev alltså dagens tema!

Gott nytt år!